Mera ur Domböcker!Mera ur Domböcker!
1688 12 mars: Anders Olofsson i Fåglum
- anklagad för att ha "låtit sitt vatten" i kyrkan
1818 27 augusti: Erik Nyberg från Uppland och Johannes Forsman från Finland
- anklagade för att ha stulit brännvin på ett finurligt sätt
Länsman Håkon Jönsson hade av kyrkoherden herr Erik Amnaeus i Lekåsa blivit ombedd att åtala Anders Olofsson i Fåglum, för att han på juldagen kom drucken till kyrkan, och eftersom det från Anders plats på läktaren runnit "otjänligt vatten neder", ansåg han att Anders var skyldig till detta. Anders sa att han inte varit så berusad, utan endast druckit lite brännvin på väg till kyrkan. Han bekände även att han inte varit helt nykter när han lämnade hemmet.Tyvärr hittade jag ingenting mer om detta mål i efterföljande domböcker!
Nämndeman Lars Frijs och flera sockenmän med honom, i synnerhet förre sergeanten Lars Swart, intygade att Anders varit mycket drucken när han kom till kyrkan, och dessutom raglat när han gick upp på läktaren. Men om han gjort "den andra gärningen" kunde de inte veta.
Anders tillstod att han var något rusig, men nekade alldeles till "vattnets avlåtande".Målet blev uppskjutet till nästa ting, och tills dess skulle Anders ta reda på vilka som stått brevid honom på läktaren, och som kunde rentvå honom från anklagelsen.
1818 27 augusti: Erik Nyberg från Uppland och Johannes Forsman från Finland
Efter utlyst tingsfred företrädde i egenskap av actor V Kronolänsman Nordstedt och framställde för rätten ovannämnde från Länets kronohäkte, utförpassade personer; Ävensom målsägaren herr kammarjunkaren Reenstjerna på Ribbingstorp sig inställde och tillkännagav att stölden tilldragit sig på det sätt att å en bodbyggnad, som är uppförd på stolpar så högt ifrån jorden, att en karl kan stå därunder, golvet blivit uppbrutit och ett däri förvarat fastage, som innehållit så kallat sprit, funnits borrat, varefter omkring 11 kannor av denna vara saknats, samt att Nyberg å bar gärning blivit tagen.
De anklagade, av vilka Nyberg, lång och stark till växten, sade sig vara 43 år gammal, född i Uppland, Olands härad, och Forsman, av medelmåttig växt, även uppgav sig vara 43 år, född i Finland och Wasa län, förnekade var för sig den ifrågavarande stöld, under försäkran, att de ej heller förut varit för dylikt brott lagförde och dömde.
Åklagaren anhöll därföre att inkallade och närvarande vittnen Arbetskarlen Carl Brandin, Trädgårdsmästaren och torparen Magnus Blomberg vid Ribbingstorp, Soldaten Sven Ek i Korsmaden och Gästgivaren Sven Bengtsson i Naum måtte bliva hörde, vilka, efter befunnen ojävighet, gången ed och undfångne varningar berättade särskilt:
1 Brandin: Att tidigt om morgonen den 25 sistl juli såg vittnet Nyberg, som jämte Forsman arbetade på Ribbingstorp, stående under boden därstädes, med hatten bredvid sig, hållande en bouteille i handen. Vittnet, som tillika fann tiljdet å boden vara öppnat, frågade Nyberg vad han gjorde där? Då Nyberg sade sig ej kunna neka att hava tagit några kannor brännvin; men sedan vittnet anropat herr Cornetten Karlström, som var på gården och även ankom, sprang Nyberg därifrån, kastade bouteillen och sökte gömma sig undan. Han upphanns likväl av vittnet, jämte soldaten Bro och torparen Magnus i Skomakaretorpet, då han yttrade: "hade jag orkat, skulle jag mattat eder längre". Någre dagar förut hade Forsman sprit av samma slag, som det herr kammarjunkaren mistat, det vittnet genom smaken utrönte, dels i en bouteille och dels uti en olovligen begagnad tepanna.
Härvid närvarande, instämde herr Cornetten Karlström uti lika berättelse angående dess påkallande av vittnet och Nybergs därvid tagne flykt.
2 Blomberg: Att de tilltalade, som bodde uti vittnets hus, under deras arbetstid, på Ribbingstorp, ditfört brännvin, som de sagt sig hava bekommit i avräkning på deras dagspenning, och att de, vid ett tillfälle, lånte av vittnet en fjärding, varuti de sade sig skola hava mjölk, samt en bouteille, den samma som Nyberg hade då han blev tagen, och att Nyberg därefter yttrat sig ej kunna neka, att han tagit några stop brännvin, men därvid ej brutit någon lås.
3 Ek: Att 2ne dagar förr än de anklagade grepos kommo de till vittnets hus och medförde en kaffekjettel och en bouteille med brännvin uti, vilket de sade sig hava fått i avräkning på dagspenningen, och hade ännu mer att fordra på herregården, samt att de 2ne dagar före denna händelse, sålde brännvin, förvarad i en fjärding till gästgivaren Sven Bengtsson i Naum, med utlåtelse, att de hopsparat detta brännvin av vad de fått på herregården.
4 Sven Bengtsson: Att den 21 sistl juli ankommo de anklagade till vittnet och utbjödo brännvin, förvarat i en fjärding, i det de påstodo vara sprit, eller bättre än det brännvin vittnet vanligtvis köpte på Ribbingstorp; men vittnet, som ej fann någon skillnad därpå, tillhandlade sig brännvinet, vilket utgjorde något över 1 ½ kanna, och därföre betalade efter 1 Rdr Banco för kannan.
Herr kammarjunkaren Reenstjerna, som uppgav, att Nyberg vid gripandet medhaft ett borr och några pinnar, ämnade att därmed tilltäppa de å fastaget borrade hålen efter avtappningen, vilka pinnar uppvistes, samt att de tilltalade uppehöllo sig tillsammans, hade brännvinet gemesamt och ganska ofta under arbetet på Ribbingstorp voro rusiga, förmodade att de bägge voro saker till stölden, den de vid flere tillfällen förövat, och yrkade därföre å dem laglig bestraffning, varmed Nordstedt sig förenade.
De båda tilltalade fortforo i förnekande av så väl stölden, som all annan olovlig åtkomst till det brännvin, varföre de nu tilltalas; förklarande Nyberg, att sedan han fortsatt sitt arbete sent inpå aftonen den 24 juli och trött tagit sitt viloställe under boden på Ribbingstorp, blev han tidigt om morgonen därstädes gripen; att han nyttjat borret dagen förut vid sitt arbete och att de uppviste pinnarna icke voro desamma, som han medhaft, vilka voro ämnade till ristinnar.
Vidare var icke å någondera sidan att andraga, vadan Urtima Tingsrätten förenade sig om och avsade följande:
Utslag:
- anklagade för att ha stulit brännvin på ett finurligt sätt
År 1818 den 27 augusti sammaträdde undertecknad häradshövding och särskilt tillförordnad domhavande med Barne härads nämnd, Anders Larsson i Baltorp, Sven Boman i Olofslund, Jan Larsson i Essunga, Anders Magnusson i Ryda, Sven Hansson i Skarstad, Magnus Ingemarsson i Rytterås och extra nämndeman Sven Andersson i Vara, uti Skarstads by, att i följe av Kgs Resp Befh ämbetsskrivelse under den 31 sistl juli, företaga rannsakning rörande för stöld på säteriet Ribbingstorp häktade Volontärerna vid Kongl Arméns Flottas Göteborgs Eskader Erik Nyberg och Johannes Forsman.
Finurliga tjuvar som sagt! Och friade blev dom, dock införpassade till länshäktet, och dessutom hade dom suttit en månad redan! Dom fick nog sitt straff trots allt!
Uppläst och erkänt.
Hört och vidkänt.
Vidkänt.
Vidkänt.
Emot de tilltalade, och i synnerhet Erik Nyberg, hava väl förekommit ganska sannolika anledningar, att de begått och varit delaktiga uti den stöld, varom fråga blivit väckt; men alldenstund, emot deras enständiga förnekande, den förebrakta bevisningen icke efter lag utgör fullt skäl, och edgång i mål av denna beskaffenhet, då de tilltalades frejd dessutom är alldeles okänd, icke kan tillåtas; fördenskull prövar Urtima Tingsrätten rättvist förklara, att de tilltalade, likmätigt 17 Kap 29§ RättegångsBalken, ej kunna fällas åt saken. Dock som de tilltalade äro passlöse, komma de att försändas till länshäktet, varefter Konungens Befallningshavande lärer vidare om dem förordna.
Ut Supra
På Urtima Tingsrättens vägnar
Carl Swedenborg