Några källor och vad man kan finna i dem. Släktforskarens "huvudkällor" anges med fetstil. För dem ges också några råd om hur de bör användas.

KYRKOBÖCKER M.M.
· Husförhörslängder/församlingsböcker
· In- och utflyttningslängder
· Födelse- och dopböcker
· Lysnings- och vigselböcker
· Död- och begravningsböcker
· Sockenstämmoprotokoll
· Kyrkoräkenskaper
· Domkapitlet

SKATTELÄNGDER
· Mantalslängder
· Mantalsuppgifter
· Taxerings- och fastighetslängder
· Jordeböcker
· Länsräkenskaper

DOMSTOLSHANDLINGAR
· Domböcker
· Uppbuds- och lagfartsprotokoll
· Inteckningsprotokoll
· Förmyndarprotokoll
· Övriga småprotokoll
· Inneliggande handlingar
· Bouppteckningar
· Dödlistor
· Hovrätt

ÖVRIGT
· Landskansliet
· Kronofogde, häradsskrivare och kronolänsman
· Beväringsmönster- och förstärkningsmanskapsrullor
· Generalmönster- och andra regementsrullor
· Skifteshandlingar

LITTERATURTIPS

KYRKOBÖCKER M.M.

HUSFÖRHÖRSLÄNGDER/FÖRSAMLINGSBÖCKER

Följ familjen i alla husförhörslängder/församlingsböcker från det att föräldrarna gifter sig (om de nu är gifta) till dess att båda är döda. Notera det som står om samtliga familjemedlemmar. Kontrollera om det finns bilagor.

När husförhören inte längre var obligatoriska bytte husförhörslängden 1895 namn till församlingsbok och blev en ren folkbokföringslängd.

IN- OCH UTFLYTTNINGSLÄNGDER

Jämför husförhörslängdernas flyttningsdatum och in- och utflyttningsorter med uppgifterna i in- och utflyttningslängderna. Ofta finns nummer i husförhörslängden som hänvisning till motsvarande nummer i flyttningslängd och på attest. Kontrollera om det finns bilagor/attester (i inflyttningsförsamlingens arkiv).

Tänk på att det är olika datum i ut- och inflyttningslängderna vid en och samma flyttning - när attesten skrevs ut av prästen i den gamla församlingen respektive togs emot i den nya.

FÖDELSE- OCH DOPBÖCKER

Jämför husförhörslängdens födelsedatum för alla familjemedlemmar med uppgifterna i födelseboken. Tänk på att i de allra äldsta böckerna är det ofta bara dopdatum som anges. Notera vilka som är faddrar/dopvittnen ("testes"), de är oftast släktingar. Kontrollera om det finns bilagor/attester.

LYSNINGS- OCH VIGSELBÖCKER

Jämför husförhörslängdens vigseldatum med uppgifterna i vigselboken. Tänk på att i vigselboken kan brudparen stå i datumordning efter lysningsdagen. Notera hemort, ålder och föräldrar samt om det är deras första gifte eller om de är änka/änkling. Notera också giftoman (den som ger bort bruden). Om fadern är död är giftomannen en annan manlig släkting, ofta äldste brodern eller en farbroder. Kontrollera om det finns bilagor/attester.

DÖD- OCH BEGRAVNINGSBÖCKER

Jämför husförhörslängdens dödsdatum för alla familjemedlemmar med uppgifterna i dödboken. Tänk på att i de allra äldsta böckerna är det ofta bara begravningsdagen som anges. Notera ålder, dödsorsak och -ort samt föräldrar. Kontrollera om det finns bilagor/attester.

Observera att den som avlidit på annan ort kan saknas i hemförsamlingens dödbok samt att det helt kan saknas notering i död- och begravningsbok om den som drunknat till sjöss och därför inte begravts.

SOCKENSTÄMMOPROTOKOLL

Sockenstämman var en föregångare till våra dagars kommunalfullmäktige och hade hand om många sorters ärenden, både kyrkliga och värdsliga. Bl.a. ansvarade man för fattigvården och kunde döma ut "sedlighetsböter".

KYRKORÄKENSKAPER

I kyrkoräkenskaperna kan man bl.a. hitta avgifter som tagits upp vid dop, bröllop och begravningar. Detta kan till viss del ersätta förlorade födelse-, vigsel-, och dödböcker.

DOMKAPITLET

I domkapitlets (stiftsstyrelsens) arkiv kan man hitta olika personuppgifter. Så skulle t.ex. domkapitlet ge tillstånd till skilsmässa. Och tillstånd för kusingiftermål ansöktes det om hos kungl. maj:t via domkapitlet. Domkapitlet kunde också kalla in enskilda personer för förhör, t.ex. föräldrarna till oäkta barn. Uppgifter om sådana ärenden återfinns i domkapitlets diarier och protokoll samt akter i enskilda ärenden.

SKATTELÄNGDER

MANTALSLÄNGDER

Följ familjen i mantalslängden varje år och se om det finns uppgifter där som saknas i kyrkoböckerna. Mantalslängderna upprättades i tre exemplar:

1) Häradsskrivaren (på landsarkiven), som är originalet. Omfattar ett fögderi, ofta en särskild volym för varje socken. Även om den ofta är något slarvigt skriven är den att föredra, eftersom ändringarna syns där. Kan vara dåligt bevarad.

2) Landskontoret (på landsarkiven), en av länsstyrelsens två avdelningar. Omfattar hela länet. Renskriven, utan häradsskrivarexemplarets ändringar.

3) Kammarkollegiet (på riksarkivet). Omfattar också hela länet. Också en renskrift. Ofta är det bara detta exemplar som finns bevarat av de allra äldsta årgångarna. Filmat varje år fram till 1750, från 1750 till 1820 vart femte år. Kompletteringsfilmning av övriga år mellan 1750 och 1820 pågår län för län. Samtidigt överförs rullfilmerna till mikrokort.

MANTALSUPPGIFTER

Mantalsuppgifterna var skriftliga uppgifter som fastighetsägare m.fl. lämnade in som underlag för mantalslängden. De har ofta mer personupplysningar än själva längden.

TAXERINGS- OCH FASTIGHETSLÄNGDER

I taxeringslängden redovisas enskilda personers taxerade inkomst. Av fastighetslängden framgår fastighetens ägare samt taxeringsvärdet.

JORDEBÖCKER

Jordeböckerna ger i första hand uppgifter om gårdarna (storlek och skatter). Personuppgifterna är mycket opålitliga i de äldsta böckerna, då man ofta slentrianmässigt skrev av föregående års bok.

Tänk på att en by kan bestå av flera jordeboksgårdar/hemman, och att en jordeboksgård i sin tur är en kameral enhet som ofta består av flera jordbruk med var sin brukare.

LÄNSRÄKENSKAPER

Landskontoret var den ena av länsstyrelsens två avdelningar (landskansliet var den andra, se under Övrigt). Det hade hand om skatteförvaltningen inkl. det militära indelningsverket. Under landskontoret hade kronofogdarna ansvaret för skatteuppbörden i var sitt fögderi.

I länsräkenskaperna finns bl.a. längder över olika specialskatter samt restlängder (över personer med skatteskulder) och avkortningslängder (över avskrivna skatter, för t.ex. utfattiga eller avlidana). Dessa längder innehåller många personupplysningar.

DOMSTOLSHANDLINGAR

DOMBÖCKER

Med sina olika typer av mål och ofta utförliga vittnesmål med beskrivningar av det dagliga livet, är domboken den bästa källan för den som vill lära sig mer om hur våra förfäder hade det.

Det hölls tre lagtima (ordinarie) ting om året: vinter- (ibland kallat vår-), sommar- och höstting. Om det inträffade något grovt brott mellan de lagtima tingen kunde det hållas urtima (extra) ting. Protokollen från de urtima tingen har ibland särskilda böcker, och är ibland inbundna i de vanliga domböckerna.

I de egentliga domböckerna (rättegångsprotokollen) finns inte bara brottmål. Tvärtom är de flesta målen olika tvistemål. Har man tur kan man hitta en tvist om rättigheterna till en gammal släktgård där man kan få en släktutredning för flera generationer. Bland brottmålen kan man hitta mål där föräldrarna till oäkta barn dömts för lönskaläge. Även när detta inte längre var straffbart kan man finna oäkta barns fäder i domboken, då modern kan ha stämt fadern för att få uppfostringshjälp (underhåll).

Saköreslängder (över dem som bötfällts) och stämningslistor (över dem som instämts till tinget) kan användas som personregister. Dessa längder och listor har egna rubriker i förteckningarna, men saköreslängderna är oftast inbundna i domböckerna och stämningslistorna finns oftast bland Inneliggande handlingar (se nedan).

UPPBUDS- OCH LAGFARTSPROTOKOLL

Bördsrätten innebar att släktingar hade förköpsrätt till gården. Den skulle därför uppbudas på tre lagtima ting. (Det hölls tre lagtima ting per år, se under rubriken Domböcker). I uppbudsprotokollen kan köpebrevet vara avskrivet, oftast i samband med det första uppbudet. Här kan man få släktupplysningar om t.ex. föräldrarna säljer gården till en son eller dotter, eller om en av arvingarna löser ut sina syskon.

Lagfart kallades förr fasta eller fastebrev. Det utfärdades ett år efter det tredje uppbudet. Det tog alltså cirka två år från det första uppbudet till fastebrevet. Fr.o.m. år 1800 kortades tiden så att fastebrevet utfärdades på det första tinget efter tredje uppbudet. Tänk på att de tre uppbuden inte alltid kommer på tre ting i direkt följd. Ibland väntar man ett eller flera ting med andra eller tredje uppbudet om det t.ex. är några oklarheter i köpebrevet.

Fr.o.m. 1806 var säljaren tvungen att visa sin åtkomst till gården, vilket alltså ger en hänvisning till föregående fastebrev. Vill man följa en gårds ägarbyten dessförinnan, så får man se i andra källor (jordeböcker, fastighets-, mantals- och husförhörslängder) för att se ungefär när det kom en ny ägare på gården, och sedan leta i uppbudsprotokollen för den tiden. Datum för köpe- eller fastebrev kan också finnas i ägarens bouppteckning. Men tänk på att det inte behövdes några uppbud om gården gick i arv från föräldrar till barn.

1875 upphörde uppbudssystemet. Fr.o.m. detta år finns lagfarts- och inteckningsböcker (fr.o.m. 1933 kallade fastighetsböcker).

INTECKNINGSPROTOKOLL

Förutom vanliga låneinteckningar kan man här hitta gårdar där ägaren gått i borgen för en släkting som tagit över brukningsrätten till en krono- eller frälsegård.

FÖRMYNDERSKAPSPROTOKOLL

Om det fanns omyndiga barn när en förälder dog skulle det utses förmyndare. Ofta var det en släkting på den döda förälderns sida. Här kan man också få en annars namnlös hustrus namn.

ÖVRIGA SMÅPROTOKOLL

Äktenskapsförords- och avhandlingsprotokollen kallas tillsammans med de tre ovannämnda protokollen för småprotokoll. I avhandlingsprotokollen hittar man handlingar som skulle registreras officiellt vid tinget, t.ex. testamenten.

INNELIGGANDE HANDLINGAR

Inneliggande handlingar är domstolsarkivens "fyndlåda", där man kan hitta alla möjliga handlingar som inlämnats till rätten i de olika målen. Mycket vanligt är avskrifter av tidigare domar som det hänvisades till i nya mål, men där kan också finnas bl.a. stämningar, skriftliga vittnesmål, prästbetyg för vittnen samt bouppteckningar som inte bundits in i bouppteckningsvolymerna.

BOUPPTECKNINGAR

Sök efter bouppteckning för samtliga familjemedlemmar. I ingressen räknas arvingarna upp. Där sägs också vem som bevakade de omyndiga barnens rätt, ofta en släkting på den döda förälderns sida. Kontrollera också arvingarnas underskrifter i slutet av bouppteckningen. Där kan finnas fullständigt namn och bostadsort som saknas i ingressen. Personuppgifter kan också finnas under rubrikerna Skulder och Fordringar. Kontrollera om den döde ägde fastighet, och hur och när den förvärvades.

Bouppteckningarna lämnades till häradsrätten på landsbygden, rådhusrätten i städerna och hovrätten för adliga. Personregister är upprättade av landsarkiven.

DÖDLISTOR

Listor över avlidna personer lämnades in till rätten för att den skulle kunna kontrollera att bouppteckningar upprättades. Dödlistorna kan ersätta förlorade dödböcker, men är ofta dåligt bevarade.

HOVRÄTT

Förr skulle ett exemplar, en s.k. renovation, av underrätternas domböcker sändas in till hovrätten för kontroll. Det betyder att om det är en lucka i härads- och rådhusrätternas egna arkiv på landsarkivet, så kan det finnas en avskrift i hovrätten. I sådana fall brukar hovrättens exemplar vara filmat.

ÖVRIGT

LANDSKANSLIET

Landskansliet var den ena av länsstyrelsens två avdelningar (landskontoret var den andra, se Länsräkenskaper under Skattelängder). Det hade hand om de ärenden som inte gällde skatteförvaltningen. Bland landskansliets inkommande handlingar finns framför allt supplikerna, d.v.s. olika ansökningar och skrivelser från enskilda personer. Och bland de utgående finns bl.a. kungörelser, t.ex. efterlysningar.

KRONOFOGDE, HÄRADSSKRIVARE OCH KRONOLÄNSMAN

Länen var indelade i fögderier, och kronofogden var en landshövding i miniatyr i sitt fögderi. Hans viktigaste uppgift var skatteuppbörden. Men han hade också hand om utmätningar, både för kronan och privatpersoner, och var lokal polischef och åklagare. (Kronfogden kallades också befallningsman eller kronobefallningsman. Förväxla ej med Konungens Befallningshavande, KB, som var landshövdingen.)

I varje fögderi fanns också en häradsskrivare, som ansvarade för upprättandet av mantals- och andra skattelängder inom fögderiet, samt kronolänsmän, oftast en i varje härad.

Kronofogdar, häradsskrivare och kronolänsmän har egna arkiv (på landsarkiven) med många olika typer av handlingar. Bl.a. finns polisprotokoll i kronofogde- och kronolänsmansarkiven, där man t.ex. kan hitta utredningar och förhör efter brott och dödsolyckor.

BEVÄRINGSMÖNSTER- OCH FÖRSTÄRKNINGSMANSKAPSRULLOR

Beväringen var en föregångare till dagens värnplikt, och avsett som en förstärkning till de indelta soldaterna i krigstid. Varje man skulle mönstra det år han fyllde 21. Fr.o.m. 1813 t.o.m. indelningsverkets avskaffande 1901 finns det årliga rullor. De är upplagda socken- och häradsvis, och finns i tre exemplar:

1) Kronofogden. Omfattar fögderiet. På landsarkiven.

2) Landskansliet. Omfattar hela länet. På landsarkiven.

3) På Krigsarkivet.

Om man vet vilket år en man är född, men inte var, kan man söka i rullorna för tänkbara socknar det år han fyller 21. Har man tur står han som hemmason på föräldragården, men har man otur är han i tjänst som dräng på en annan gård. Finns det flera med samma namn får man följa dem framåt genom åren i husförhörs- och andra längder för att se vem av dem som är den rätte.

En föregångare till beväringen var förstärkningsmanskapet. Rullorna omfattar alla män som år 1811 var 20-45 år. Där anges deras födelseår samt om de var hemmansbrukare och gifta med omyndiga barn.

GENERALMÖNSTER- OCH ANDRA MILITÄRA RULLOR

I de militära rullorna kan man naturligtvis finna uppgifter om de indelta soldaterna. Men här finns också ofta namnen på ägarna och brukarna till gårdarna i roten. Särskilt värdefulla är de årliga regementsräkenskaperna.

SKIFTESHANDLINGAR

Kartor och protokoll från olika lantmäteriförrättningar, inte minst storskiftet och laga skiftet, finns hos lantmäterimyndigheten i varje län och centralt i Gävle. Skiftesprotokollen innehåller detaljerade beskrivningar av ägorna, och kartorna visar förhållandena före skiftet med de nya gränserna inritade ovanpå.

Storskiftesförrättningar skulle fastställas på tinget. För laga skiftet fanns särskilda ägodelningsrätter för att avgöra tvister.

Förutom skifteshandlingar har lantmäteriet också gamla kartor från skattläggningar av gårdar, de äldsta från 1600-talet.

I landskansliets (en av länsstyrelsens två gamla avdelningar) arkiv på landsarkiven finns handlingar rörande flyttningshjälp till dem som tvingades att flytta sina gårdar vid laga skiftet. I de handlingarna kan det finnas detaljerade beskrivningar av byggnader och trädgård.

LITTERTURTIPS

"Hembygdsforska steg för steg" (Per Clemensson och Kjell Andersson, 1990)